Nytt år, ny styrka
Postad: 2010-01-01 @ 13:31:20 | Kategori: Dagbok
...eller? Jag vet inte, beskedet igår tog ner mig lite på jorden. Allt har känts så himla bra det senaste, men säg den lycka som varar.
Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt, och att det går snabbt och enkelt (och gärna att det inte är alldeles för dyrt) att hjälpa honom. Sedan han kom hem från Oli så har jag verkligen börjat hoppas och tro på min lilla häst, och därmed har jag också blivit väldigt bunden till honom. Till skillnad från tidigare i höstas så känns han verkligen som min häst, jag är liksom glad att det är just han och ingen annan häst som är min. Det känns härligt att stå och bara gosa med honom i hagen, för att han är han.
Sist vi var hos veterinären och jag trodde att han hade KS, så var jag inställd på avlivning mycket för att inte bli chockad om det blev så. Jag accepterade det. Började till och med kika smått på nya hästar. Jag skulle ha varit ledsen över att ta bort en ung, lätthanterad häst, en individ, men inte för att ta bort just min häst. Jag skulle ha tagit hårt på att behöva ta bort ett djur, men jag skulle ha blivit lika lycklig med en annan, fungerande, häst.
Nu är det inte så längre. Nu vill jag ha just honom, det är just Muninn som är viktig i mitt liv. En annan häst skulle aldrig kunna ersätta honom. Visst skulle jag älska en annan häst också så småningom men det skulle vara så fruktansvärt svårt att ta bort just min häst.
Samtidigt så vet jag att det här är någonting som jag måste vara förberedd på. Förmodligen så är det inte så allvarligt, förhoppningsvis så är det bara en sträckning i någon muskel. Men det finns en risk att det inte är så, att det är någonting som han aldrig kommer att bli bra ifrån eller ännu värre - att han kan bli bra men att det kommer att kosta så mycket pengar att jag helt enkelt inte kan hjälpa honom. Tänk om det händer... Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv tror jag. Men det är ju så, att man kan inte trolla fram pengar. Jag borde ha ett konto med aldrig-sinande pengar som alltid finns där för just hästen men precis som de allra flesta, även hästmänniskor även om man inte tror det när man läser på t.ex. Bukefalos, så har jag inte hur mycket pengar som helst. Jag tjänar bara så mycket och även om jag gärna lägger hela min lön, varenda krona, på Muninn så finns det bara så många kronor att plocka av.
Seriöst. Jag hoppas verkligen, verkligen att det inte är något allvarligt. Att han bara har gått omkull i hagen och sträckt en muskel och att det inte är en gammal skada som ligger och spökar, som aldrig kan bli bra. Jag vill bara att jag och Muninn ska kunna utvecklas och bli det där trygga ekipaget.
Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt, och att det går snabbt och enkelt (och gärna att det inte är alldeles för dyrt) att hjälpa honom. Sedan han kom hem från Oli så har jag verkligen börjat hoppas och tro på min lilla häst, och därmed har jag också blivit väldigt bunden till honom. Till skillnad från tidigare i höstas så känns han verkligen som min häst, jag är liksom glad att det är just han och ingen annan häst som är min. Det känns härligt att stå och bara gosa med honom i hagen, för att han är han.
Sist vi var hos veterinären och jag trodde att han hade KS, så var jag inställd på avlivning mycket för att inte bli chockad om det blev så. Jag accepterade det. Började till och med kika smått på nya hästar. Jag skulle ha varit ledsen över att ta bort en ung, lätthanterad häst, en individ, men inte för att ta bort just min häst. Jag skulle ha tagit hårt på att behöva ta bort ett djur, men jag skulle ha blivit lika lycklig med en annan, fungerande, häst.
Nu är det inte så längre. Nu vill jag ha just honom, det är just Muninn som är viktig i mitt liv. En annan häst skulle aldrig kunna ersätta honom. Visst skulle jag älska en annan häst också så småningom men det skulle vara så fruktansvärt svårt att ta bort just min häst.
Samtidigt så vet jag att det här är någonting som jag måste vara förberedd på. Förmodligen så är det inte så allvarligt, förhoppningsvis så är det bara en sträckning i någon muskel. Men det finns en risk att det inte är så, att det är någonting som han aldrig kommer att bli bra ifrån eller ännu värre - att han kan bli bra men att det kommer att kosta så mycket pengar att jag helt enkelt inte kan hjälpa honom. Tänk om det händer... Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv tror jag. Men det är ju så, att man kan inte trolla fram pengar. Jag borde ha ett konto med aldrig-sinande pengar som alltid finns där för just hästen men precis som de allra flesta, även hästmänniskor även om man inte tror det när man läser på t.ex. Bukefalos, så har jag inte hur mycket pengar som helst. Jag tjänar bara så mycket och även om jag gärna lägger hela min lön, varenda krona, på Muninn så finns det bara så många kronor att plocka av.
Seriöst. Jag hoppas verkligen, verkligen att det inte är något allvarligt. Att han bara har gått omkull i hagen och sträckt en muskel och att det inte är en gammal skada som ligger och spökar, som aldrig kan bli bra. Jag vill bara att jag och Muninn ska kunna utvecklas och bli det där trygga ekipaget.
Kommentera 0 st
Kommentarer