Vi har börjat gå långa promenader med lite klättring och mycket kommandon. Han följer mig som en liten hund när jag går - stannar när jag stannar, backar när jag backar eller när jag ber honom, kommer tillbaka när jag ber om det... Vi leker jojo-leken en del, det tycker han är skoj.

Det går att hämta honom i hagen nästan på en gång nästan varje dag. Har vi gjort något nytt och psykiskt utmattande dagen innan kan det ta 10-15 min men under de bästa dagarna kan jag helt enkelt gå fram, klappa och sätta på grimman. De bästa dagarna inträffar ett par gånger i veckan nu, annars kan det krävas 5 min av Följa John innan han låter mig sätta på den. Det går fortare om jag sjunger för honom! Han gillar Goo goo dolls Iris, Sister Hazels You winter och Savage gardens I knew I loved you bäst ;D
Har han en dålig dag och reagerar med att bli svårfångad så tar vi det väldigt lugnt, går bara ut ur hagen och borstar lite och pratar. Är det riktigt illa så sätter jag bara på grimman, klappar och tar av den och går igen. Då går det alltid bra att fånga in dagen efter.

Förra veckan tog jag honom till min ridklubb för att ta av honom framskorna och verka honom. Äntligen någonting som gick helt problemfritt! Han var jättesnäll med hovslagaren. Att stå inne i boxen var också helt okej, även om han gnäggade mycket.
Efteråt fick min instruktör titta på honom ordentligt på ridbanan, jag bad henne nämligen att visa hur jag skulle få honom att trava för hand, någon som han vägrat göra innan. Som vanligt så stannade han bara och såg panikslagen och förvirrad ut när jag småjoggade bredvid och smackade. Min instruktör provade, men det gick inte bättre för henne. Sedan gjorde hon en del andra grejer med honom, bland annat så bad honom flytta bogen när hon snurrade med ledrepet (förstadie till longering med andra ord). Det gick bra så fort han fattat att hon INTE tänkte slå honom med repet. Efter en stund gick han lugnt och avslappnat. Min instruktör förkunnade att:
1. Han är inte mentalt mogen för att trava bredvid ännu, han har helt enkelt inte tillräckligt mycket tillit. Istället ska vi fortsätta jobba i skritt med vändningar, klättring, backa, komma tillbaka, stanna...
2. Han är MYCKET känsligare för allt möjligt på vänster sida, reagerar negativt. Hon tror att mycket av det obehagliga har hänt vid hans vänstra sida och förklarade att "de har så att säga "förstört" honom på vänster sida". Hon tipsade därför om att introducera nya saker på höger sida först. Lite lustigt sa min kusin veckan innan, utan att ha någon koll på sånt, att jag kanske ska prova att sitta upp från fel sida när jag börjar rida för att han inte ska koppla ihop min uppsittning med det läskiga som hände när någon annan satt upp på hans rygg. Inte helt ologiskt faktiskt. Min instruktör tyckte dessutom att jag skulle prova bettlöst på honom istället för bett eftersom de sågat och grejat och bettet också kopplas samman med något obehagligt. Det visade han ju dessutom med att gå bättre när jag släppte på tygeln den gången jag red honom, så jag ska prova.

I allmänhet så känns det som en annan häst. Han är pigg och glad, positiv till allt och blir mer och mer kontaktsökande. Han älskar barn och börjar vänja sig vid att folk tar på honom och grejar med honom. Han är dock väldigt medveten om vem som är hans "mamma" och när det blir jobbigt så är det mig han kommer till för att söka "tröst". Han börjar verkligen lita på mig mer och mer och idag lyckades jag få bildbevis på det, med vilket jag tänkte avruda den här lilla romanen... :P

När jag fick honom så fick jag inte komma i närheten av honom med den läskiga flughuvan. Idag tog det bara en minut från det att jag tog fram den tills dess att jag utan tjiv fick ta på den!

Kommentera 1 st