Vi har börjat gå långa promenader med lite klättring och mycket kommandon. Han följer mig som en liten hund när jag går - stannar när jag stannar, backar när jag backar eller när jag ber honom, kommer tillbaka när jag ber om det... Vi leker jojo-leken en del, det tycker han är skoj.

Det går att hämta honom i hagen nästan på en gång nästan varje dag. Har vi gjort något nytt och psykiskt utmattande dagen innan kan det ta 10-15 min men under de bästa dagarna kan jag helt enkelt gå fram, klappa och sätta på grimman. De bästa dagarna inträffar ett par gånger i veckan nu, annars kan det krävas 5 min av Följa John innan han låter mig sätta på den. Det går fortare om jag sjunger för honom! Han gillar Goo goo dolls Iris, Sister Hazels You winter och Savage gardens I knew I loved you bäst ;D
Har han en dålig dag och reagerar med att bli svårfångad så tar vi det väldigt lugnt, går bara ut ur hagen och borstar lite och pratar. Är det riktigt illa så sätter jag bara på grimman, klappar och tar av den och går igen. Då går det alltid bra att fånga in dagen efter.

Förra veckan tog jag honom till min ridklubb för att ta av honom framskorna och verka honom. Äntligen någonting som gick helt problemfritt! Han var jättesnäll med hovslagaren. Att stå inne i boxen var också helt okej, även om han gnäggade mycket.
Efteråt fick min instruktör titta på honom ordentligt på ridbanan, jag bad henne nämligen att visa hur jag skulle få honom att trava för hand, någon som han vägrat göra innan. Som vanligt så stannade han bara och såg panikslagen och förvirrad ut när jag småjoggade bredvid och smackade. Min instruktör provade, men det gick inte bättre för henne. Sedan gjorde hon en del andra grejer med honom, bland annat så bad honom flytta bogen när hon snurrade med ledrepet (förstadie till longering med andra ord). Det gick bra så fort han fattat att hon INTE tänkte slå honom med repet. Efter en stund gick han lugnt och avslappnat. Min instruktör förkunnade att:
1. Han är inte mentalt mogen för att trava bredvid ännu, han har helt enkelt inte tillräckligt mycket tillit. Istället ska vi fortsätta jobba i skritt med vändningar, klättring, backa, komma tillbaka, stanna...
2. Han är MYCKET känsligare för allt möjligt på vänster sida, reagerar negativt. Hon tror att mycket av det obehagliga har hänt vid hans vänstra sida och förklarade att "de har så att säga "förstört" honom på vänster sida". Hon tipsade därför om att introducera nya saker på höger sida först. Lite lustigt sa min kusin veckan innan, utan att ha någon koll på sånt, att jag kanske ska prova att sitta upp från fel sida när jag börjar rida för att han inte ska koppla ihop min uppsittning med det läskiga som hände när någon annan satt upp på hans rygg. Inte helt ologiskt faktiskt. Min instruktör tyckte dessutom att jag skulle prova bettlöst på honom istället för bett eftersom de sågat och grejat och bettet också kopplas samman med något obehagligt. Det visade han ju dessutom med att gå bättre när jag släppte på tygeln den gången jag red honom, så jag ska prova.

I allmänhet så känns det som en annan häst. Han är pigg och glad, positiv till allt och blir mer och mer kontaktsökande. Han älskar barn och börjar vänja sig vid att folk tar på honom och grejar med honom. Han är dock väldigt medveten om vem som är hans "mamma" och när det blir jobbigt så är det mig han kommer till för att söka "tröst". Han börjar verkligen lita på mig mer och mer och idag lyckades jag få bildbevis på det, med vilket jag tänkte avruda den här lilla romanen... :P

När jag fick honom så fick jag inte komma i närheten av honom med den läskiga flughuvan. Idag tog det bara en minut från det att jag tog fram den tills dess att jag utan tjiv fick ta på den!

Kommentera 1 st

15 maj -09 (10 dagar efter att jag köpt honom)

Jag har köpt en häst som inte går att leda, märkte jag idag. Inga problem att ta sig fram till honom, eller borsta lite. Inte heller några problem att knäppa fast ledrepet i grimman... Men det där med att låta sig ledas begriper han inte alls. "Min" hingst var jobbig att leda på sitt sätt och stannade gärna eller gick före eller stegrade sig eller... men Muninn är jobbig på ett helt annat sätt. Till skillnad från igår verkade han inte speciellt bekymrad över att komma bort från flocken, men han fattade liksom inte. Jag fick bokstavligt talat dra honom för att han skulle gå efter, i lååååångsam takt. Fick gå i sicksack för att han inte skulle stanna helt. Gjorde jag någonting oväntat, som att skaka lite på huvudet för att få undan håret (det blåste), så kastade han sig åt sidan. När jag vid ett tillfälle svängde lite bakom mig med ledrepet (det nuddade honom självklart inte) för att få honom att gå så kastade han sig iväg i ren och skär panik och jag fick jobba i en halvtimme för att få tag på honom igen.

Jag är fortfarande inte besviken, det känns fortfarande inte jobbigt... men jag förstår inte hur en sexårig häst inte kan förstå det här med grimma och grimskaft. Det är ju en sån otroligt basic sak, det första man lär ett föl nästan... Vad har de gjort, eller inte gjort, med honom för att det ska bli så här? Dessutom förstår jag inte hur han kan vara så otroligt "strykrädd". Jag vill fortfarande verkligen inte tro att han har blivit slagen men så fort man gör minsta rörelse lite för snabbt så kastar han sig åt sidan.

Nåja... Nu är det dags för jobb igen (jobbar fre natt + lör natt) så imorgon kommer jag inte att åka dit. Vi får lite tid att tänka på helt enkelt, båda två. På söndag vet jag vem som ska få träna på att gå i grimma och grimskaft...

Kommentera 0 st

13 maj -09 (8 dagar efter att jag köpt honom):

Det bestämdes att han skulle släppas på bete hos min instruktör. Har aldrig sett en sån lycklig liten häst som Muninn när han släpptes lös i den enooooorma beteshagen. Han smälte in i flocken direkt och såg ut att alltid ha funnits där. Några timmar senare gick jag dit för att klappa lite på honom, men han sprang så fort jag kom mindre än fem meter ifrån... Dagen därpå hade jag beställt tid med en ET som skulle kika på honom, men återigen kunde han inte fångas... Läste om svårfångade hästar och bestämde mig för att testa den här metoden. Började i torsdags och har jobbat med den varje dag med en paus på lördagen. Har hittills inte försökt fånga in honom, utan bara kommit nära. Efter 20 minuter första dagen fick jag komma fram och klappa honom. Sedan dess har det minskat och igår och idag har jag kunnat komma nästan direkt fram och klappat honom i ansiktet. Idag tog jag ett tag i grimman och ledde honom ett par steg, släppte sedan och återgick till att mysa och klappa. Han gillar att bli gnuggad och smekt i pannan och på halsen men tycker att det är läskigt om man kommer för nära bakdelen, vilket är samma intryck som jag fick när jag skulle borsta honom inför ridturen...

Planen är att fortsätta att bara mysa och klappa en dag eller två till, och sedan prova att lägga grimskaftet över halsen på honom. Så småningom fästa grimskaftet i grimman och leda honom och slutligen kunna ta ut honom ur hagen för att kunna borsta lite och ge en morot. Han har hittills inte fått något godis i hagen, utan bara smekningar och mys.

Otroligt roligt att få börja från början, som att tämja sin egen häst ute på prärien! Jag ser mycket potential i honom, han öppnar sig mer och mer för varje dag även om vi tar beeebissteg framåt och dessutom har han snygga gångarter vilket ju inte är helt fel.

Kommentera 0 st