Idag byggde jag äntligen upp corallen som Oli använt i träningen och testade den lite. Det var första gången jag löslongerade Muninn, men jag har löslongerat en del innan så det här kändes jättebra. Insåg snabbt att den är lite liten så det ska ordnas på torsdag tänkte jag. Måste röja lite på marken, det är bland annat små trädskott i mitten som gör mitt område begränsat. Ska skaffa ordentligare bommar som inte flyger som plocke-pinn. Inser också att inspänningen är lagom i skritt men att den glappar för mycket i snabbare gångarter, jag ska korta av den lite eftersom den nu är inspänd så mycket som det går... Den är ju gjord för storhästar egentligen.

Trots dessa småsaker så gick det över förväntan. Vi var inte så seriösa idag, jag visste att Muninn hade mycket överskottsenergi och behövde busa av sig lite och dessutom så var det ju som sagt första gången för oss. Det tog bara någon minut innan vi hade kommit överens om kommandon och knappar, jag lade till Olis visslingar och bugningar till mitt eget sätt eftersom Muninn är van vid det nu och han lyssnade fint på allting. Märkte att han är otroligt uppmärksam på mitt kroppspråk och det krävs bara mycket små hjälper för att han ska göra som jag vill. Det är mestadels positivt, men det kräver att jag har 100% koll på mig själv. Går jag det minsta lilla fortare så börjar han galoppera, stannar eller tvekar jag så stannar han. Det blir med andra ord träning för oss båda! På videon går det faktiskt sämre än vad det gjorde i övrigt eftersom jag mer koncentrerar mig på att filma än på honom och ger honom tusen andra signaler samtidigt. Det krävs alltså att jag koncentrerar mig lika mycket som honom när vi tränar! Det kan vara bra att veta.

Efter idag har jag en ny teori: Han är som sagt både känslig och mycket lyhörd för mitt kroppspråk och förlitar sig på det jag gör och det han ser. Kanske är det därför som han blir jätteosäker när jag försvinner bakom honom och vill tömköra, eller när jag rider. Då ser han mig inte och kan inte tolka vad jag vill och varför. Därför har jag bestämt mig för att vänta helt med tömkörningen tills jag har en paddock att vara i, så att vi kan träna i lugn och ro. Ridningen måste inte bli ett problem om man bara i lugn och ro lär honom att han inte ska titta efter signaler från mig, utan känna efter istället. Jag tror inte att steget behöver bli speciellt stort.